Juli 2023

SOMMARHÄLSNING FRÅN MICHAEL GUSTAVSSON, REKTOR VID Kulturreservatets folkhögskola

---

Den 2–9 juni hade Kulturreservatets folkhögskola avslutningsdagar i Skräppbo skola, Riddarhyttan.

Avslutningsdagarna inleddes med att folkhögskolan den 2 juni arrangerade ett heldagsseminarium på temat kultur och bildning i periferin där både forskare och konstnärer höll viktiga föreläsningar. Dagen utmynnade i en livlig paneldebatt med inspel från såväl våra deltagare som övriga seminariegäster.

Den 7 juni arrangerade författarskolan en uppläsning, en nära två timmar lång föreställning med både lyrik och prosa. Deltagarna visade att de behärskar alltifrån klassiska versmått till moderna berättartekniska konststycken på en ovanligt hög nivå.

Den 8 juni visade våra deltagare upp en redovisning av det tema de arbetat med under våren: Makt. Redovisningen, som hette ”Nu är det stopp”, kom att handla om den maktlöshet vi alla känner inför skolans avveckling, men hade också hoppfulla inslag. Det var en scenföreställning med sång, musik och sceniska gestaltningar som utvecklats av deltagarna själva. Resultatet blev en omtumlande och gripande scenföreställning.

Den 9 juni hade vi en högtidlig terminsavslutning med tal, sång och avtackningar. Vi kunde avtacka fem färdiga deltagare, dvs. de som avslutat Allmän kurs och har nått behörighet att studera vidare. Efter avslutningen fick vi njuta av delikatesser i en gemensam fikastund.

Eftersom detta kanske var vår sista avslutning, och eftersom jag själv med sorg i hjärtat kommer att lämna detta fantastiska äventyr jag varit med om de senaste fem åren vill jag avsluta med några ord.

EPILOG

Efter många års hårt arbete och efter att vi till slut lyckats skapa en unik skola i Riddarhyttan slogs våra drömmar i bitar. I vår ansökan 2022 om att bli självständig folkhögskola visade vi att vi uppfyllde de dryga 95 villkoren som krävs. Dessutom har vi övertygande kunnat visa att vi uppfyller statens syften med folkbildningen, dvs: 1. Att stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin. 2. Att bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen. 3. Att bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället. 4. Att bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet.

Men inför Folkbildningsrådet måste vi också kunna visa hur våra statsbidrag användes. Och det är här det ofattbara sker. För att kunna bedöma om vi kan ta ansvar för våra statsbidrag måste vi rimligtvis få möjlighet att ta hand om dem. Men icke. Eftersom vi hade begärt, av vår fadderskola (Botkyrka folkhögskola) att få ta hand om våra pengar, men fått nej (de hade inte ens särredovisat våra statsbidrag), trodde vi naturligtvis att Folkbildningsrådet skulle reagera på detta och ge oss en förlängd prövotid för att rättvist kunna bedöma oss. Men det fick vi inte. Vi har alltså förnekats en rättvis prövning och förnekas kanske just därför att bli en egen skola. Har vi misslyckats? Nej, jag tycker inte det. Det är andra som har misslyckats.

Tvärtom. Vi har lyckats att skapa något speciellt och unikt. Vi har lyckats att skapa en skola som tar bildningen och kulturen på allvar, och som har betytt ofantligt mycket för våra deltagare och den trakt där vi verkar. Vår skola har också tjänat som exempel runt om i Sverige för hur fri bildning är möjlig i vår tid.

Det är vår förhoppning att de parter som varit involverade kommer att genomgå en ordentlig granskning för att klarlägga hur vårt försök att bygga en ny folkhögskola hanterats.

Att vi inte får finnas är alltså inte ett tecken på att vi gjort fel. I mörka stunder kan man kanske tänka sig att det rentav handlar om att vi har gjort rätt. Eftersom varken nationella organ eller regionen tycker att vi behövs kan man grubbla över om vår idé om bildning kanske inte passar vår tidsanda. Ja, det kanske är helt följdriktigt att en skola som på allvar vill ägna sig åt bildning och kultur, inte som medel för något annat, utan ett mål i sig, skaver i systemet. Det är kanske för att vi lever i en tid där allting ska reduceras till medel som bildningen och kulturens egenvärde anses överflödigt.

Att regionen inte vill ha oss kanske handlar om att vi ser på regional utveckling lite annorlunda. Regionen tänker nog inte främst på att låta svaga bli starka, att låta människor växa i tanke och kreativitet, att utveckla reflekterande medborgare osv. Man tänker mest på kompetensförsörjning, konkurrenskraft och ekonomisk utveckling: hur ska det gå med arbetsmarknaden, den regionala tillväxten och regionens varumärke om vi bara håller på att bilda fria, tänkande, kreativa och oberoende människor?

Men, svaret är - faktiskt - att den regionala näringen och arbetsmarknaden skulle fungera bättre. Inte för att det är vårt ändamål och syfte utan just därför att oberoende och självständiga människor alltid gynnar vårt gemensamma. Men det är en för komplicerad tanke att tänkas av ett obildat system. Skolan kanske krossas, men exemplet lever kvar och vad vi odlat i periferin, i Riddarhyttan i Norra Västmanland, kommer att växa!

Med dessa ord vill jag tacka alla, deltagare, personal, samarbetspartners och övriga för att ni var med om att skapa denna fantastiska skola och detta kraftcentrum. Och jag vill önska alla en riktigt trevlig sommar.

VÄLKOMMEN TILL CAMPUS RIDDARHYTTAN

Kulturreservatets folkhögskola finns i Riddarhyttan, precis på gränsen mellan Örebro och Västmanlands län. Vi ägnar oss åt vuxenutbildning där deltagare kan gå på grundskole- och gymnasienivå. Kulturreservatets folkhögskola är också en folkhögskola som sätter frågor kring landsbygdsutveckling och kultur högt på agendan. 

Kulturreservatets folkhögskola har kursverksamhet i Riddarhyttans skola och i Skräppbo skola. Skolans långa kurser är CSN-berättigade.

Läs mer om Kulturreservatets folkhögskola här.

---

Allmän kurs - för dig som vill bli klar med grundskola eller gymnasium

Att göra scenkonst - Teaterpedagogutbildning

REKTORSBLOGGEN